Alla valpar har nu åkt utom en. Det är den mest snälla och tillgivna valpen (mamman upp i dagen) man kan tänka sig. Nu när han är ensam kvar får han gå med Kira men han tycker bättre om att gå med mig. Han är som ett litet plåster på mig.
Han är oerhört lättlärd och för att han inte ska vara odräglig om en vecka när hans nya husse hämtar honom kör vi lite vardagslydnad med honom. Han fattar direkt och blir så nöjd när han får beröm.
Denna sista valp får extremt mycket kärlek och det känns att han är den sista för jag vill verkligen behålla honom för alltid :-) Tänk att det är minst ett år tills vi har så fina valpar hos oss igen. Vilken låååång väntan.